En miljövänlig gratisreform till våra politiker

Nedanstående utgör en sammanfattning av ett tävlingsbidrag som, tillsammans med ett omfattande underlag, inlämnades till Stockholms Handelskammares och Svenska Dagbladets idétävling Stockholmspriset, den 1991-03-20.

Något svar, kommentar eller annat livstecken erhölls aldrig ....


Bakgrund.
 Vad kan man göra för att Stockholm skall bli en bättre och framför allt, renare stad? Av alla svar på en sådan fråga skulle många - kanske de flesta - handla om miljön i olika bemärkelse. Av dessa skulle nog de flesta handla om Stockholmsluften. Att detta är en mycket viktig fråga förstår man av det engagemang som ägnats den av såväl folk som myndigheter de senaste 25 åren.
 Stats- och stadsledning har försökt att lösa problemen genom att införa förbud och restriktioner och genom att upprätta trafikhinder och höga bötesbelopp. Trots att dessa åtgärder varit mycket påtagliga och omfattande så har effekten på luftföroreningarna i stort sett uteblivit; luften är inte en enda % renare än för till exempel 10 år sedan. Däremot har irritationen ökat och transportfunktionen i rikets huvudstad försämrats: det tar längre tid än någonsin tidigare att transportera något mellan Solna och Nacka, mellan Täby och Huddinge, mellan Gärdet och Kungsholmen osv.
 En storstads kommunikationer är livsviktiga. Stryp dem och staden dör. Stryp blodomloppet till en arm och den dör. Givetvis är även miljön viktig - av giftig luft blir man sjuk. Kan då dessa till synes motstridiga funktioner förbättras utan att någondera sidan drabbas. Svaret är ja - om rätt metod väljs. De metoder som hittills visat sig vara verkningslösa måste överges, helt eller delvis.
 Den väg jag vill anvisa i detta förslag bygger på elbilen. Elbilar är inget nytt i sig men metoden att få dem accepterade är ny. Det är den metoden som är själva idén, inte elbilen i sig.
 
Stockholmstrafiken.
 Jag har gjort en ungefärlig kartläggning av Stockholmarnas resvanor och fått fram följande: Av de privatbilister som använder sin bil i olika sammanhang i staden, kör endast 5% mer än 150 km om dagen, 10% kör mer än 100 km om dagen medan hela 80% kör mindre än 60 km per dag.
 Dessa 80% av Storstockholms privatbilister kör 85% av sin körväg på gator och vägar där hastigheten är maximerad till 90 km i timmen eller lägre. Dessutom tillbringar de en relativt stor del av sin tid i bilen när denna står mer eller mindre stilla i köer eller framför stoppsignaler och där motorn sålunda går på tomgång.

Elbilen.
 Elbilen är inte särskilt ny. Den har dykt upp då och då men haft svårt att hävda sig mot bensinmotorgiganterna. I vissa speciella sammanhang där miljökraven varit stränga - till exempel vid inomhusdrift - har de dock funnits länge. Ett exempel är eltrucken som funnits i 40 år och som på en laddning har kunnat arbeta en hel dag. Mjölkbilar i England är ett annat exempel.
 Det har från tid till annan i massmedia påståtts att elbilen ej skulle vara mogen - att dess räckvidd är för kort, att dess maxhastighet är för låg, att den är för dyr i inköp etc. Dessa påståenden är varken riktiga eller felaktiga. Framför allt är det inte så enkelt.
 En produkts eller tekniks prestanda beror i mycket hög grad på hur mycket som satsas på den, vilket i sin tur hänger samman med intresset för den och med efterfrågan. Efterfrågan på elbilar har hittills varit nära nog noll. En efterfrågan skulle genast påverka intresset för utveckling. Det är vidare så att om efterfrågan blev stor så skulle elbilssystemen utvecklas snabbt eftersom man här inte har några fysikaliska begränsningar utan endast tekniska och ekonomiska.

 Dagens mest typiska elbilar har ungefär följande prestanda:
 - Räckvidd vid fulladdade batterier:   80 km om man kör i 70 km / tim i    genomsnitt.
 - Maximal hastighet:   ca 90 km / tim.
 - Pris på gatan:    80.000 - 100.000 kr  beroende på komfort.
 - Driftskostnad:    under 2 kr per mil i strömkostnad med dagens elpriser.

 Nu finns det emellertid gott om exempel på elbilar med helt andra räckvidder och fartprestanda, men då också till andra priser, t.ex. General Motors "Impact" med topphastighet 160 km i timmen och med en räckvidd på 200 km.  ASEA Brow Bowery har utvecklat ett järnsvavelbatteri som väsentligt kan utöka både topphastighet och räckvidd, men för storstadskörning kan vilken som helst gammaldags teknik användas. Se vidare bifogade artiklar.

Elbilens fördelar är ganska uppenbara:
 - Inga avgaser alls från motorn.
 - Ingen tomgångskörning. 
 - Mycket låga driftskostnader.
 - Kan laddas var som helst, t.ex. i motorvärmaruttag.
 - Mycket tyst gång.
 - Inga startproblem på vintern.
 - Återvinning av energi vid bromsning.
 - Inga bensinångor, ingen oljeförbrukning.
 - Enkel konstruktion - t.ex. inget behov av växellåda.
 - Dess energi behöver ej importeras.

Elbilens nackdelar är i princip lätta att komma över:
 - Man har mycket liten spillvärme från motorn vilket gör att eventuellt extra   värmeaggregat kan behövas för kabinen. Detta kan dock drivas med vad   som helst, t.ex. alkohol.
 - Gammaldags batterier har en begränsad livslängd vilket gör att man var   5:e år eller så, måste investera i ett nytt batteripaket. Här finns dock goda   utvecklingsmöjligheter.
 - Det har framförts åsikten att batterier som är uttjänta kommer att utgöra   ett miljöproblem. Om blybatterier används så är det emellertid inget stort   problem att återvinna blyet. De nya batterityperna är i regel fria från bly   och andra gifter.
 
 Sammanfattningsvis kan sägas att elbilar finns i dag till måttliga priser med prestanda som är mer än tillräckliga för 90% av alla Stockholmsbilisters dagliga resor. Tekniken finns i dag. Den kommer att utvecklas i morgon.

Förslaget.
 Mitt förslag är att politikerna erbjuds en miljöreform som inte behöver finansieras och som heller inte innehåller ett enda förbud eller fördyring för medborgarna. Tvärt om erbjuds Stockholmarna billigare bilar och transporter utan att detta sker på någons bekostnad. Reformen kan realiseras när som helst, med mycket kort varsel och nästan utan förarbete. Förslaget måste presenteras för politikerna på ett så övertygande sätt att det inte avvisas.
    
Det går ut på följande:

Staten:
Regeringen uppmanas att ta bort all form av skatt (moms undantagen) på bilar med eldrift.
Ingen accis, inga importtullar, ingen vägtrafikskatt, fri bilbesiktning samt att sätta förmånsvärdet av fri bil mycket lågt.

Kommuner: 
Stockholms kommun samt kranskommunerna uppmanas att införa gratis parkering för elbilar på alla markerade parkeringsplatser och i alla parkeringshus samt att införa en lägre taxa för parkeringsböter där parkeringen ej innebär trafikfara. Man kan till och med tänka sig att låta   elbilar få köra i kollektivfiler för att bättre utnyttja dessa.

Vad koster kalaset?
Sådana åtgärder kostar varken stat eller kommun ett enda öre, helt enkelt av den anledningen att det i dag inte finns några elbilar. Om de angivna åtgärderna genomförs utan några halvmesyrer och fullt ut, kommer det att på sikt revolutionera miljön i Stockholm. Vår vackra huvudstad kommer att bli ett föredöme för andra storstäder i och utanför Sverige och Europa. Men för att den avsedda effekten säkert skall uppstå så är det viktigt att reformen förs ut med kraft. Såväl folk som industri måste förstå att nu satsar Sverige på elbilen. Först då tar resurserna rätt väg.
 När man i Los Angeles har infört något så drastiskt som förbud mot alla bensin- och dieselbilar från år 2007 så borde politikerna i Sverige kunna våga sig på denna mycket mindre drastiska reform - en ren morotsreform.

Vad medför en sådan reform? 
 En sådan miljöreform skulle öka intresset mycket kraftigt för elbilar. Det kommer att innebära att företag vågar investera i teknik och produktion. Alla kommer nämligen att förstå att nu kommer denna teknik på allvar. Och det är tron som styr resurserna. Det enda som behövs för att få igång elbilsmarknaden är ett sådant incitament från ovan.
 Man kan inte komma tillrätta med miljöproblemen på det sätt som hittills gjorts och på sätt som föreslagits från tid till annan, nämligen genom förbud och pålagor på våra bilar. Bilen är en mycket viktig faktor för individens frihet och för det moderna samhällets hela funktion. Det är riktigt som man säger att "utan bilen stannar Sverige".

Men är då elbilen så miljövänlig?
 Är det inte så att man då bara flyttar problemen från ett ställe till ett annat, från stad till land? Svaret är nej av följande sex skäl:
 1.  Oavsett hur vår energi produceras så är elbilens verkningsgrad väsentligt högre än bensin- eller dieselbilens vilket innebär att vi sparar energi totalt sett.
 2. Vi har i dag viss överproduktion av ström. Sålunda exporteras ström till bl.a. Danmark. Eftersom över 90% av all ström sker med redan existerande vattenkraft och kärnkraft där man inte får några miljöföroreningar alls respektive tar noga hand om det som blir över, så får vi genom ett bättre utnyttjande av dessa produktionsformer en mindre miljöförstöring.
 3. Även om den extra ström som behövs till elbilar en dag skulle behöva produceras i oljeeldade kraftverk så är dessa fullt möjliga att göra lågförorenade och med hög verkningsgrad än vad som hittills kunnat göras i bensin och dieselfordon.
 4. Det är i dag ganska vanligt med elektriska motorvärmare. Sådana behövs inte för elbilar vilket ger en minskning av eluttaget. Denna minskning ökar med antalet elbilar.
 5. Många har sina bilar avställda på vintern varför billaddningsenergi i högre grad kommer att tas ut på sommarhalvåret då överskottet av el är extra stort..
 6. Laddningen av elbilar kommer i huvudsak att ske nattetid när industri och hushåll drar mindre ström och då kommunerna ofta tillämpar lågtaxa på strömuttag för att stimulera till en jämnare dygnskonsumtion av ström.
 7. Sveriges oljeimport skulle minska och den oljan kan användas till annat än att brännas upp.

 Men är då inte avgasrening en lösning?
Nej. Avgasrening omvandlar gaser av vissa slag till gaser av andra slag. Ingenting försvinner helt. Det är ungefär som energiprincipen: summan av kardemumman är konstant. Man får mindre växthusgaser men mer ozonlagerskadliga gaser i form av kväveoxider som även är cancerogena. Se bilagor.

Varför kostar inte reformen något?
 Jo, som nämnts ovan, helt enkelt av den anledningen att det inte finns några elbilar. Då kan man inte heller förlora några skatte- eller parkeringsinkomster, tull etc. Den dag elbilarnas antal börjar märkas kan en låg skatt införas liksom en låg parkeringstaxa på vissa parkeringsplatser osv.
 Med den reform jag föreslår hotar man inte vår individens rörelsefrihet eller stadens entreprenörers ekonomi. Den är en morot och inte en piska. Den hotar heller inte vår bilindustri utan räddar den. Det är nämligen så att elbilen kommer, oavsett världens bilindustrier vill eller inte. Ju tidigare de svenska biltillverkarna kan fås att inse att de måste börja nu med att planera om sin elbilsproduktion, desto större försprång får de framför sina utländska konkurrenter. Och om nu stat och storstäders makthavare genomför denna reform så förstår vår industri budskapet direkt.

Vad händer med oljebolagen?
 Vad oljeindustrin anbelangar så händer ingenting på kort sikt. På längre sikt blir det  kanske en del problem om de inte förstår trenden. Problemen uppstår givetvis först när än elbilen kommer ut i mycket stora antal. Även här kan starka tidiga politiska signaler få fram styrningar mot alternativ produktion. Det är naturligtvis rent allmänt olämpligt att bara bränna upp ett så förnämligt material som olja när man kan framställa förbluffande fina polymerer och annat, ja i princip till och med livsmedel i stället. Dessutom behövs ju olja även i fortsättningen till flyg och flytetyg. Det kan även hända att elbilen öppnar marknaden för bränsleceller.

Buss och lastbil.
 Man kan även ersätta de giftspridande dieselbussarnas och lastbilarnas motorer med eldrift. Härvid kan man använda sig av utbytbara färdigladdade batteripaket på bensinstationer eller motsvarande som snabbt kan ersätta mer eller mindre urladdade sådana.
 Det går även att anordna snabbladdningsuttag på bensinstationerna så att man får tillräckligt mycket "kräm medan man fikar".

Kommer reformen att fungera?
 Kommer folk då att försöka få tag på elbilar om de nu lockas av skatte- och den fria parkeringsförmånen, för att inte tala om den låga driftskostnaden. Jag tror det. Många har i dag redan två bilar per hushåll. Det det är säkert rätt naturligt att en av dem byts mot en elbil för stadstrafik. Genom reformen kommer både inköps- och driftskostnaderna ned till helt andra nivåer än vad vi varit vana vid. Dessutom kan man då köra omkring med gott miljösamvete.

Detta förslag lämnades in 1991-03-20 och när ni än läser detta så har mycket hänt på elbilsfronten, inte minst i fråga om batterikapaciteten.

Lars Hode,
fysiker och VD för Irradia AB i Stockholm.